Framför mig på väg över järnvägen går sex stycken 14-åriga tjejer och pladdrar. När de precis är på väg över rälsen så börjar ljud- och ljussignalerna blinka och plinka. Vad händer? Jo, gänget med tjejerna börjar att skrika rätt ut med fruktansvärt gälla röster, som kan spräcka sönder ett fönster.

Iiiihhhhh! Iiiiih! Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!

Det ekar mellan stenhusen. Samtidigt tripp-springer de i flock i sina hala klackeskor. Som en flock flyende fåglar som blir skrämda över något. Människorna runtomkring stannar upp och står med uppspärrade ögon och stirrar på tjejerna. Själv stannar jag och asgarvar. Vad hände? Hur kunde de börja skrika i samma ton i exakt samma ögonblick?

Här ska spelas The Killers skiva Day & Age på hög volym. Snabeldraken ska flyga fram och lite vatten ska skvättas på golven. Sen ska jag blöta ner mig själv och ta en sväng på staden. Det är fucking lovely med helg.

The Killers- Human

För ett par dagar sedan vaknade jag och insåg att det var måndag igen. Allt kändes grått och trist tills jag kom på den briljanta idéen att försöka få en ledig dag denna vecka! När jag sen gick till jobbet med hörlurar i öronen och Morgonpasset i P3 spelade Pokerface så kände jag mig helt plötsligt på strålande humör. Sagt och gjort - när jag kom till jobbet så knatade jag in till chefen och hörde mig för om semester på fredag och hon sa okej. Resten av veckan har flytit på och det har känts så lätt att jobba.

Det är inte första gången jag gör så här i januari-februari så det verkar som att jag behöver ledigt den här tiden på året för att orka med. Bara för mitt eget välmående så har jag alltså en semesterdag i morgon. Det är lyx!  Så undra vad jag ska göra på i morgon? Ta ett skumbad, läsa en bok och kanske måla naglarna känns som en bra idé. Sova ut ska jag göra i alla fall. So very very nice.

Det blev inte sämre av att jag i kväll har sett en film som verkligen fick mig att känna. Känna sorg, känna glädje, känna rädsla och känna att livet är flyktigt. Filmen jag har sett är Benjamin Buttons Otroliga Liv.  Den tog helt andan ur mig och efteråt ville jag ringa folk och berätta att de måste se den! Jag fick magkänsla av den, den var så bra så att jag fick ont i magen. Filmen går rakt upp på topp tre av de filmer som jag har sett.

På väg till biografen så pratade jag om en annan film som jag gillar mycket, The Game. För mig var det tills för en kvart sedan helt okänt att det är samma regissör, David Fincher,  som står bakom filmerna. Att Fincher dessutom gjort Fight Club gör inte saken sämre. Vilken kille! Så gå nu och se filmen, annars måste jag slå er.

Jaaoo.

Här har det varit dåligt med uppdatering den senaste veckan eftersom jag har känt för att göra helt andra saker när jag varit ledig. Arbetsläget på jobbet är otroligt tungt och mitt humör pendlar som en pendel på ett gökur- fram och tillbaka. Jag kan inte för mitt liv förstå ibland varför folk måste göra saker så otroligt komplicerade? Ibland blir jag så arg så jag vet inte vart jag ska ta vägen någonstans och måste ta ett varv runt stenbyggnaden för att lugna ner mig. Och när luttrade statstjänstemän då säger åt mig att det är bra att man "efter 30 år inte blir upprörd över saker som är fel, det är ingen mening" så blir jag ännu mer förbannad.

När jag blir så där frustrerad på jobbet, så blir min fritid än mer viktig för mig. Veckan som har gått så har jag varit otroligt social, mer än vad jag har varit på mycket länge. Men mitt liv känns lite schizo, för ena timmen sitter jag och gullar med småbarn och den andra timmen så sitter jag och brölar och dricker grogg. Men det är en rätt trevlig blandning ändå.

Några intressanta saker som har hänt.


Ett parti poker har vunnits. Jag är en hemsk vinnare som skriker lite när det går bra- men jag var sååå värd den vinsten. Lite flax, mycket tänk och rätt mängd alkohol visade sig vara en vinnande kombination. Fan vad jag älskar att vinna. Mohahaha.

Lilla Olle som snart är 8 månader har lärt sig att "gå" i sin gåstol och jag blir lite lycklig inombords när jag ser honom. Hans föräldrar kanske inte tycker att jag är så rolig som hellre dricker kaffe sittandes på golvet i stället för att sitta som en civiliserad människa vid köksbordet. Men det skiter jag i. Jag vill sitta i samma höjd som Olle så att jag inte missar något spännande.

När jag köpte cigg fick jag visa legitimation. På allvar. När kassörskan såg mitt leg sa hon lite generat "ååh, du är född '82 alltså". Åldersnojan blev plötsligt lite mindre. Så nu vet jag vart jag ska gå om jag börjar få panik över att vuxenlivet tränger sig på.

Ytterligare ett charmtroll till barn verkar vara på G snart, så nu kollar jag telefonen lite extra igen. Storken ska leverera den 16 februari är det sagt men kanske kommer tidigare. Det verkar som att storken kommer med jämna mellanrum framöver i min vänskapskrets.

En inbjudan till veteranpub på Kårhuset på fredag anlände via Facebook. Okej. För det första, när blev jag veteran? För det andra, orkar jag med en kväll på Kårhuset? Går man på Kårhuset så kanske man faller tillbaka i gamla vanor igen och det vet det fasiken om det är så bra. Då kan allt hända helt okontrollerat.

Två kvällar har jag hälsat på vänner med hus. Och druckit kaffe och skvallrat. Det är en aktivitet som jag aldrig tidigare ägnat mig åt, men som är väldigt trevlig och gemytlig. Åldersnojan gör sig påmind igen.

Konsertbiljetter till Hello Saferide har inhandlats. Sweet. Sen är det dags för Anna Ternheim, Salem Al Fakir och Maia Hirasawa tror jag. Yeeey. Man ska ha roligt medans man lever.


Nu är det full fart mot helgen, sus och dus är det jag behöver för att orka med just nu. Tur att de närmaste tre kvällarna är inbokade med diverse schizofrena aktiviteter.

Shit. Vilken låt jag hörde nyss för första gången; Oh Shanghai med Frida Hyvönen. Lyssna helst på låten i den inspelade versionen som finns på hennes nya platta Silence Is Wild. Med kör och trummor till så blir den oförglömlig!

Sätt dig ner. Skruva upp volymen högt så att ljud fyller hela rummet. Njut.

Frida Hyvönen- Oh Shanghai

På jobbet har vi fått nya skärmar till datorerna. Skärmarna är rätt saftiga, hela 24 tum, för så många program som vi måste ha öppna samtidigt på dagarna kräver utrymme. Det känns som att man sitter och tittar på en teve och man måste nästan vrida på huvudet när man sitter framför den nya skärmen. Men det finns ett problem. Texten på skärmen är på tok för liten för mig när upplösningen och skärpan är optimal.

Inte nog med att jag på jobbet

1. har handkräm på skrivbordet
2. har en potatisskalare i skrivbordslådan
3. sitter med en sjal runt axlarna för att "det draaar"
4. har glasögon på mig

utan nu sitter jag även med gamnacke och kisar med ögonen för att se vad som står på skärmen. Det är bara att inse att det är tantvarning på mig.

Det här klippet kom till mig på min mail i går. Och nu läser jag på Resumé att det är den film som sprids snabbast på internet.

Filmen är faktiskt hysteriskt kul och spelar på de traditionellt manliga och kvinnliga stereotypa rollerna. Öl gör killar lika glada som skor och kläder gör tjejer.  Hur skulle människors hem se ut om killarna fick inreda bostäderna?

Heineken- Walk In Fridge

Måndag. Lägenheten är helt nedsläckt och jag tittar på film, den andra filmen som jag precis börjat att se är Disturbia. En annan film med Anthony Hopkins är redan avverkad, den hette... Bristande bevis (eller egentligen Fracture). Sen ska jag nog se ytterligare en film. Och kanske en till.

Ja, det är måndag och jag känner mig håglös. Måndagar är värdelösa. Tillbaka till täcket och kudden i soffan.

Här hade man varit ambitiös och ställt väckarklockan i dag på halv tio. Men nio timmars sömn räckte tydigen inte så jag somnade om och sov en timme tills en kompis ringde och väckte mig med ett hurtigt "mäh, ligger du fortfarande och sover"? Äh, vafan. Låt mig sova. Jag skyller på förkylningen.

Man kanske ska kicka igång sig själv med en Red Bull, det står några överblivna burkar i ett skåp någonstans från nån fest. Kanske en värktablett på det också så huvudvärken försvinner. Så får det bli. Hoppas jag blir en sån där batteri-kanin som bara går och går hela dagen och hela natten sen.

Nu blir det musik på hög volym, bland annat så tänkte jag lyssna igenom Pernilla Anderssons skiva Gör Dig Till Hund.

Pernilla Andersson-  Johnny Cash & Nina P

I morgon vankas det trettioårsfest. Jag har förberett mig och köpte i går nya röda fina skor, ett riktigt fynd på rean för 200 kronor! Tänk att lite shopping kan frambringa lyckokänslor. Som den gamla skoförsäljare jag är så tar jag i dag till alla knep för att skorna ska vara så bra som möjligt i morgon.

Jag sitter med skorna på med en blöt strumpa i, eftersom det inte finns tid till att gå in skorna ordentligt tills i morgon. Jag försöker att rabba upp yttersulan så de inte ska vara snorhala inne (risken finns att jag druttar på rumpan om det är lite blött inne på golvet eftersom sulan är helt blank).  Eftersom jag inte har något sandpapper så offrade jag en nagelfil i sandpapper...gissa hur det kändes att fila skosulor med en nagelfil? Dessutom så jag smörjer in det färgade skinnet med en kräm för att förstärka den röda färgen och avslutningsvis så sprayas lite impregnering på skorna. Är man gammal skoförsäljare så är man.

Mina hårslingor har precis fått lite extra förstärkning åt det röda hållet, men förmodligen är det inte bara skorna och några ynka slingor som kommer vara röda på mig i morgon. I morse vaknade jag med ett inflammerat öga som var alldeles rött. Så ögat matchar skorna finfint- vilken tur jag har.

Underbart. Jag känner mig riktigt pigg och alert efter hela tre timmars sömn i natt. Hela natten har bestått av mardrömmar med diverse hemskheter, det är knappt så att jag törs gå utanför dörren nu när det fortfarande är mörkt. Tänk att drömmar kan kännas så verkliga.

Men det är bara ta mig i kragen, bortsta bissarna och knata iväg till jobbet.

 

När jag jobbade i måndags hade jag fått ett mail från en arbetskompis till mig. Han hade bifogat en länk till ett Youtube-klipp. Undra om det fanns en viss anknytning till dansbandskvällen vi hade på jobbet strax innan jul? I alla fall, den här låten är så där hurtig så att man bara vill spy. Hurtighet och dansbandstakter i en äcklig smet tillsammans måste vara djävulens konstellation.

Eller vad säger ni om följande textrader?

När allt går snett på jobbet en dag
och chefen blir vresig och vrång
han gormar och skäller på alla och allt
ja så är det varje gång
en del slår gärna dövörat till
men jag har ett bättre knep
med hjälp av en liten finurligt manick
som är fästad i ett rep

JA, då plockar jag fram min jojo, min jojo, min jojo

Där hör ni hur lätt det är att lösa små problem som man har i vardagen. Plocka fram en leksak och gör lite tricks så känns genast allt lite bätte. Svårare än så är det inte. Det funkar tydligen att avleda tullen med några snurr-tricks också om man får tro texten.

Även befäl i försvaret ska bli imponerade när man plockar fram sin jojo.

Jag ska på trettioårsfest på lördag. Undra om man ska ta och inhandla en jojo tills dess så kanske man blir festens entertainer? Ibland har jag faktiskt blivit kallad för Jojo så ett artistnamn har jag redan och det kan ju vara så att några tricks man lärde sig när man var tio år sitter i. Bara handleden gör en knix.

Jigs- Min Jojo

För ett tag sedan hittade jag ett klipp hos Trettioplus som jag måste visa er. Det är hög igenkänningsfaktor i texten (som ni hittar här nedanför) och när man tittar på videon. Frågan är väl egentligen om man borde vänja sig? Måste livet gå på rutin? Jag får panik när jag tänker på det.

Det här är den mest ångestframkallande låt jag någonsin hört. Bara signalen av väckarklockan i början gör så att man får obehagskänslor i hela kroppen.

Kjell Höglund-  Man vänjer sig


Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst
kan inte äta, dricker kaffe, åker buss till jobbet
där är långa, trista timmar, meningslösa klyschor
ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt
och pratar strunt och skrattar till
men man vänjer sig
man vänjer sig

Och jobbet som man gör, det har man ingenting för
det är nån annan som drar nytta av det
ingen aning vem
man bara flyttar sina papper, drar i sina spakar
hämtar sina pengar
det känns dumt och idiotiskt
men man vänjer sig
man vänjer sig

När man kommer hem på kvällen
har man glömt att stänga fönstret
det är sot och smuts på fönsterkarmen, avgaser i rummet
man har glömt att köpa mat
fast inte har man just nån matlust, pressar i sig några mackor
man vänjer sig
man får vänja sig

Man tar magnecyl mot huvudvärken, dåsar framför tv:n
grannen går på toaletten och det brusar i rören
man är trött och går och lägger sig
och grannen grälar med sin fru, trafiken är oändlig
det är omöjligt att sova
men man vänjer sig
man måste vänja sig

Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
och nattens timmar är som gummiband
i väntan på glömskans sömn så ringer väckarklockan
herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
dricker kallnat kaffe från igår
och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma
men man vänjer sig
man vänjer sig

Så blir det fredag alla fall, man super lite håglöst
och på lördan går man ut i parken, unnar sig en pizza
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig

Det var en kort dag på kontoret i dag. I hela fyra timmar har jag slitit, mellan åtta och tolv. Nu när jag kom hem så var det en konstig känsla som infann sig- det känns som att jag skolkar och har gått hem utan lov. Det är ljust ute och jag är hemma, annars har det varit kolsvart varenda dag man kommit hem från jobbet de senaste månaderna. Herregud vad jag saknar ljuset!

Får man längta efter sommaren nu? Är det OK att tycka att det räcker med vinter nu? Jag vill vara ledig och åka båt, bada, fiska...plaska med tårna i vattnet från en brygga, gå barfota på en strand, ligga på en filt i gräset och titta på himlen. Ge mig sommar NU för tusan!

Det kändes skit att kliva upp ur sängen "i morse" klockan tjugo i tolv.
Jag har skitont i huvudet, det känns som att bomull i min hjärna hindrar mig från att tänka.
Det kändes skitdåligt att övningsköra med mamma i dag så jag började att böla utan anledning.
När jag skulle handla på en mataffär så gick det skitdåligt att betala med VISA-kortet.
Matkassen var av skitkvalité och gick sönder på väg hem.
Det känns skit att vara hemma själv i en tom lägenhet.
Det är skittråkigt att tvätta.
I morgon är det dags att jobba=skitjobbigt.
Dagens låt: Shit Song

Jävla bajsdag.

Så då var man hemma igen efter fem nätter borta. Det har varit en bra vecka med några udda händelser. Som att vara utan vatten ett dygn (inget vatten till toa, matlagning, duschning...), att sitta på en skoter som välter (när det går max 20 km/h) eller att sitta i en bil som plogar tre-fyra decimeter pudersnö framför sig i mörkret på en skogsväg (det snöade mycket på en kort stund).

Samtidigt har jag skrattat så att jag fått kramp i magen och haft väldigt kul! Det är underbart att få komma iväg och bara umgås med folk som man gillar. Men jag kan inte förstå att jag för tre år sedan skrek jag när jag åkte skoter; nu vill jag åka fortare och fortare för att känna en adrenalinkick! Det är ett måste med skotertillstånd framöver så att man kan gasa på över myrarna. Yiiiha!

Som vanligt får jag lite ångest av att komma hem till en tom lägenhet när jag har umgåtts med folk intensivt ett tag, men som tur är så går det över efter någon timme och jag njuter av tystnaden. Nu ska jag sova i min egen säng i stället för i en ranglig våningssäng.


De här sköna människorna gjorde min vecka.