http://johannam.weebly.com

En skönt ledig dag i dag. När jag gick runt och vattnade lite blommor och duschade växterna med en sprejflaska så såg jag hur vackert det är med vattendroppar på gröna blad. Bara att packa upp kameran alltså! Det slutade med att några krukväxter fick både tre och fyra gånger för mycket vatten på bladen... Här är några beskurna bilder från dagens fotoeufori.

Nu ska Salem al Fakirs nya skiva Astronaut lyssnas igenom om och om och om igen. Jag ska skruva upp volymen så att musiken fyller hela lägenheten och så att hans ljuva stämma hörs ut genom den öppna balkongdörren och ner på gatan.

I april kommer Salem till Sundsvall och konsertbiljetter är inhandlade sedan ett par veckor tillbaka. Jag längtar som en vansinnig till konserten!

Ett par gånger efter nyår har Salem varit bisittare på Morgonpasset i P3 på fredagar och det är så kul att lyssna, jag blir alltid på lika bra humör. Smakprov finns här.

Salem- Astronaut

Förr kunde jag hålla igång och utan problem gå ut på lokal onsdag, fredag och lördag. Och jobba heltid. Det existerade knappt en fredag och lördag som jag inte var ute i farten. När jag hade varit ute en fredag kunde jag gå och lägga mig klockan tre och sen kliva upp klockan åtta morgonen efter, för att gå till jobbet och sälja lite skor. På lördag eftermiddag sov jag en timme och kastade mig sen i duschen och började förbereda mig för utgång igen.

Ikväll när jag var på afterwork så kände mig helt färdig när klockan var elva, så jag traskade hemåt i ösregnet. Inte ens ett par öl och en whisky hjälpte upp tröttheten och huvudvärken. Jag känner mig knappt påverkad men kommer garanterat känna av att jag druckit alkohol i morgon och vara svintrött hela dagen.

När blev det så här? Jag förstår inte.

Solen och ljuset har verkligen gjort comeback den här veckan och man känner sig lite lättare i sinnet. Visst är det underbart? Oh yes.

Är du en av dem som brukar dricka cappuccino ur kaffeautomaten på jobbet? Efter att du har läst detta så kommer du garanterat ta med dig mjölk till jobbet i stället. Blääää.

Då kommer veckans fototriss som har temat spegelbilder. Det var inte speciellt lätt att få till några bra foton, för antingen kom det en vindpust som skapade krusningar på vattenpölarna eller så vajade trädgrejarna till. Och vad händer då? Oskärpa och dåliga spegelbilder! Men det viktigaste med fototrissen är att bli triggad till att träna upp mitt fotografiska öga och att leta motiv och vinklar. Och nu har jag övat lite.

Dessa tre foton har jag i alla fall fotat i dag när solen var på väg ner. Gissa om jag längtar efter sommarens långa ljusa kvällar då man kan fota klart vatten och växtlighet. Fler foton på temat spegelbilder hittar ni här.

Dag två på utbildningen som gick av stapeln i dag var mycket, mycket bättre än den första dagen! Vilken tur. I dag har jag gjort Myers-Briggs personlighetstest och fått en så kallad MBTI-profil. Och det visade att jag är en "ESFJ:are", vilket betyder att jag är en extrovert känslomänniska som ser relistiskt på saker och ting och som gillar struktur.

E xtrovert
Det var ingen direkt överraskning att jag är en social och uttåtriktad person och inte en introvert människa. Jag är en "klart extrovert" person enligt testet.

S innesförnimmelse (senses)
Betyder att jag tar in information via de fem sinnena och ser det befintliga, snarare än att gå på intuition.

F eeling (känsla)
Mitt beslutfattande grundar sig på känslor mer än på tanke. Men det var på gränsen här, jag låg nästan precis mitt på skalan mellan känsla och tanke.

J udgement (bedömning)
Det här var ytterligare en sak som jag redan visste; jag föredrar att organisera och göra upp planer snarare än att leva väldigt spontant.

Efter genomfört test fick vi humoristiska "böner" upplästa för oss utifrån vilken profil som testet gett oss. Eftersom jag hamnade nästan mitt emellan två profiler så fick jag höra två böner, som båda två kändes klockrena på mig och jag skrattade högt när jag hörde dem.

Gud, giv mig tålamod och då menar jag NU!

Gud, hjälp mig att inte försöka klara av allting. Men om du behöver hjälp,så fråga mig!

Det var en hög igenkänningsfaktor i dessa böner för mig. Naturligtvis fick vi mer feedback på vår personlighetsprofil än så och en broschyr följde med hem. Får ni möjlighet att göra Myers- Briggs test någon gång så ska ni verkligen ta chansen. För det var verkligen hur kul som helst, för trots att personlighetsprofilen inte är en absolut sanning så är det kanon att få lite tips på vad man kan utveckla i sin personlighet. Det är är guld värt och inget som händer varje dag!

Dagen har tillbringats på "kurs", dag ett av tre dagar har avverkats. Jag sätter ordet kurs inom citattecken, för jag vet inte om det är en kurs som jag har varit på egentligen. Träffen jag har varit på i dag kallas kompetensanalys. Visst låter det rätt luddigt? Jag kan tala om för er att luddigt bara är förnamnet.

När vi på jobbet förra veckan blev erbjudna att gå den här kompetensanalysen så var jag inte sen att haka på. Man ska ta alla tillfällen som ges till kompetensutveckling, right? Jag tackade kvickt ja till erbjudandet i alla fall och när jag någon dag senare fick reda på att jag fick gå så var jag glad.

Nya kunskaper och nya kontakter, trodde jag.

Väl på plats i dag så var min förhoppning om att innebörden med "kompetensanalys" skulle redas ut och att jag skulle få klarhet i vad jag hade gett mig in på. Detta hände inte. Kursledarna berättade inte vad syftet med vår träff var. I stället ägnade vi halva dagen åt att lära känna varandra i gruppen och halva dagen åt att spåna på vad begreppet kompetens innebär.

Missförstå mig inte.
Jag gillar att analysera saker.
Jag gillar människor som kan analysera saker.
Jag gillar att få flumma ut lite och övertänka lite på vissa saker.

Men. Vad har jag fått ut av att i tre timmar fundera vad kompetens är när jag inte vet om det leder till något? Självklart har jag träffat en massa intressanta människor i dag, men mer då?  Ingår jag i något slags psykologiskt experiment? Finns det så mycket EU-pengar så att man kan flumma bort timmar? Driver någon med mig? Jag skulle inte bli förvånad över något, så svävande som den här dagen har varit.

Nu håller jag tummarna för mer struktur och konkreta saker under morgondagen. Man har flaggat för att ett personlighetstest väntar och det ska bli kul att få göra det omtalade testet Myers- Briggs. Lite självkännedom är ju aldrig fel (jag vet redan att jag gillar struktur i alla fall).

När det inte finns någon blomsterprakt och gröna blad ute, så livar jag upp det lite genom att köpa snittblommor. Den här årstiden blir det nästan uteslutande frasiga tulpaner som får följa med hem.

Äntligen helg. Det måste jag fira med en kall öl i soffan. Sweet. (Tack Patrik förresten. Det är du som står för fredagsölen, den är kvarglömt gods sedan ett par veckor tillbaka.)

Ett blankt klockhalsband blev dagens fotomotiv, som fotades när det fortfarande kom in dagsljus genom fönstret. Jag svängde på klockan av och an i min ena hand och fotade med min andra hand. Tänk vad jag ska se galen ut när jag håller på och grejar och trixar för att försöka få till intressanta bilder. Nu ska jag slösa bort lite tid i telefonen och på soffan.

När man väl har börjat går det inte att sluta att leka med kameran och med sina bilder i Photoshop. Jag fotar olika motiv, redigerar olika bilder och läser om fotografering i boken Digitalfotografi (tack för tipset Emma). Dessutom har jag gått med i en community för fotointresserade för att lära mig mer. Jag älskar min kamera. Bara så ni vet.

Kaffe på en vardagskväll med vänner är en trevlig sak. Fara och hälsa på. Det här verkar vara den nya flugan i min umgängeskrets och fenomenet kallar jag för vuxenträff. Och ja, det är en mjölkkanna som ni ser på en av bilderna.

I ett par månader har jag kikat lite nu och då på bloggen Fototriss. Varje söndag utser en tjej som heter Helena ett tema som man ska tolka och fotografera tre bilder på. Det här ska jag självklart hänga med på, det är toppen för att få lite inspiration!

Här kommer mina bidrag på veckans tema färgkontraster. Fler foton med samma tema finns här.

Här har ni Olle. Han fyller 9 månader i morgon och fullkomligt älskar att bli fotograferad. Så fort jag plockade fram kameran i dag så vände han ansiktet mot mig och poserade. Go'-trollet!

Ett foto som jag tog i fredags på Anna Ternheim med min kompaktkamera.

Om man tittar noga så ser man att vårtecken börjar komma nu. Trots att det är en massa snö kvar och är grinigt ute. När jag såg knopparna så kom jag på en gång att tänka på Karin Boyes välkända dikt.


Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

- Karin Boye, ur diktsamlingen För Trädets Skull (1935)

Varje gång jag går på konsert blir jag lika fascinerad över vilka skickliga musiker det står på scenen, de som röjer järnet och verkligen höjer artistens prestation maximalt. Konserten med Anna Ternheim i går var verkligen inget undantag. Stämsången var fantastisk, celloslingorna som ett gnällande vemodigt täcke och takterna som trumkillen spelade var som djupa dova hjärtslag.

Ljussättningen av konserten var en annan sak som fascinerade mig och speciellt hur han som spelade trummor fick en coolt ljus på sig som skapade snygga effekter på trumsetet och kastade skuggor på väggen bakom. Jag blev lite kär i trummisen, som hamrade på med sina stora bomullstops mest hela tiden.

Annas sång var stadig och lät som på skiva. Hur kan man få en sån perfekt och vacker röst? Den är behaglig och skön att lyssna på och klanderfri på alla sätt och vis. Men den kanske är lite för len, lite för slät, lite för bra? Publiken var väldigt entusiastisk och efter varje framförd låt kom det rungande applåder. Inför finstämda låtar hyssjade publiken varandra och sånt älskar jag. Alla konserter borde vara i Spegelsalen, det är en totalt överlägsen lokal för konserter!

För övrigt så tänker jag skälla på den människa som har hand om alkoholtillstånden i Sundsvall. Utanför konsertlokalen fick man dricka vin, öl och drinkar obehindrat. Men när man klev in över tröskeln till Spegelsalen och hade tagit tre steg så blev det tvärnit. Alkoholtillståndet i Spegelsalen var indraget. Det är helt sjukt hur man kan dra en gräns för alkoholtillstånd vid en tröskel i ett hus! Idiotregler och idiottillstånd.

Här kommer några videoklipp från konserten.

Mina tester av kameran bara fortsätter och fortsätter... Här är en vit lykta som står på fönsterbrädan och som jag stoppade ett orange blockljus i, i brist på vita ljus hemma i mitt ljusförråd. På håll ser det ut som att det brinner i den.

Undra om jag kommer att lämna tillbaka kameran efter att mina 30 dagars öppet köp har gått ut? Någon som tordas sig på en vild gissning? Svår nöt det där.

Tjo! Konsertdags i morgon igen. Nu är det dags för Anna Ternheim och spelningen är i Spegelsalen på Stadshuset bland guld, speglar, röd sammet och kristallkronor. Det blir bra. Som "vanligt" blir det jag och Annie som styr kosan mot spelningen med ett par glas vin innanför västen.

Anna Ternheims skiva Leaving On A Mayday rullar för fullt på Spotify nu och jag håller på att komma i stämning. Välkommen fredag.

Anna Ternheim- What Have I Done

När jag gick på gymnasiet fick jag låna en skiva av en klasskompis. Albumet var med en kille som hette Oscar och skivan som hette Schysst & Populär innehöll lite makaber vispop. Låtarna spelades av på ett kassettband som jag efter ett par år slet ut och när jag väl slängde kasettbandet så var det med sorg. Speciellt med tanke på att jag inte hittade igen skivan någonstans i musikaffärerna.

Lite nu och då har jag tänkt på den här skivan och undrat om jag någonsin kommer att få höra den igen. Nu har jag hittat igen titelspåret på Oscars Danielsons MySpace-sida, så gå in och lyssna på låten Schysst & Populär. Även låten Top Of The Foodchain ligger där, som var min absoluta favoritlåt under en tid! Det här är ren och skär nostalgi, själv sitter jag här framför datorn och sjunger med.



Foto från Oscar Danielsons hemsida

När jag vaknade i morse och tittade ut genom sovrumsfönstret så var alla träd och buskar alldeles vita av frost. Dimman som var i går kväll hade lagt sig som en vit slöja på alla kala grenar i hela Sundsvall över natten. Under tiden som det ljusnade ute så gjorde jag mig ordning innan jag stack näsan utanför dörren med kameran i händerna. En kvart senare traskade jag till jobbet med ett leende på läpparna, nöjd över att vara mitt i den mjölkvita dimman bland alla overkligt vita skäggträd.

Här provar man sig fram hejvilt med kameran i lägenheten, men det finns inte så mycket roliga saker att fota på inomhus. Hur kul är det att fota disken eller ett par sockar som ligger slängda på golvet bredvid sängen? Eller att röra kameran över kaklet i badrummet för att försöka få fartillusion i bilden och att hänga över vattenkranen i handfatet för att få fotografera något som rör sig? Det är nästan så att jag överväger att kliva upp riktigt tidigt i morgon bitti så att jag hinner fota lite runt husknuten innan det är dags att gå till jobbet. Men bara nästan.

Nu blir det snart sängen och till kvällslektyr blir det såklart instruktionsboken till min nya Canon Eos 450D och en fototidning.

Det gick inte att motstå längre. En systemkamera har fått ett nytt hem hos mig och en ensam blomma på en stängel blev min första modell. Magkänslan säger att jag kommer att älska min nya kamera.