Annie och jag har gett oss fan på att kunna två verser på den här låten, när klockan slår tolv på nyårsnatten. Undra om vi kommer att lyckas? Ett är säkert- det kommer inte att låta vackert. Så har ni vägarna förbi Gräftån och hör något som låter som ylande hundar, så vet ni vad det är.

Gott nytt år allihopa och drick en massa bubbel!

ABBA- Happy New Year

En skön vecka i fjälls väntar och jag håller på och packar för fullt. Underställ, skoterkängor, täckdress, halsduk (eller egentligen tre stycken), mössor, tjocksockar, dunsockar, tjocktröja, munkjacka....listan är lång! Dessutom ska man ha med sig normala kläder och sänglinne. Handduk får jag inte heller glömma. Ni förstår hur mycket packning jag kommer att släpa med mig.

Det  ska bli underbart att komma iväg en sväng. Vi är ett gäng på nio personer som åker iväg och sen sluter det upp fler folk under veckan. Kul! I morgon bitti bär det av.

Ett natt har tillbringats hos Brandströms. Det var så mysigt att få vara i deras hus och bara få ta det lugnt, det känns som att jag varit på minisemester. Och det var så härligt att få gulla med lilla Olle, som jag träffar alldeles för sällan! När jag vaknade i morse och klev upp så satt han och skrattade i en gåstol. Vilken goplutt han är.

Juldagen brukar det vara kaotiskt ute på krogen. Därför hade jag bestämt mig för att vara hemma i går. Så när syskona Backlund började försöka övertala mig att gå ut så var det inga problem att säga emot. Tills en av dom gjorde så att jag fick dåligt samvete, då var det bara att kasta på sig partymejken och lite parfym. Tänk att det ska vara så svårt att säga nej ibland! Tyvärr vet Backlunds om att känslomässiga argument biter på mig.

Det slog mig att jag känt de här två i bra precis 20 år. Riktiga barndomsvänner!

Nu har jag precis lyssnat igenom Timo Räisänens coveralbum  "...And Then There Was Timo" som han släppte i november. Där finns bland annat tolkade versioner av Mariah Carey's powerballad Without You och Sonny & Chers I Got You Babe. Otippat!

Fan vad jag gillar Timo. Det är sån lidelse i allt han gör. För ett och ett halvt år sedan såg jag en konsert med honom i Stadshuset och det var magiskt. Jag fick ont i magen för att det var så bra och det var den konserten som fick mig att inse hur mycket jag har missat genom att inte gå och lyssna på livemusik.
 
Nu ska jag lyssna igenom hans coveralbum igen på hög volym samtidigt som jag tar mig ett skumbad. Ett glas vitt skulle nog passa in på badkarskanten.


Foton av Fredrik Harken från timoraisanen.com

Hemkommen efter julfirande med god mat så går min tanke till alla människor som inte har det lika bra som mig. De som är ensamma i Sverige, som inte kan köpa sig mat eller inte har tak över huvudet. Många är även de runtomkring i världen som inte har det bra. Många miljoner människor lever liv som vi inte ens kan tänka oss i våra värsta mardrömmar.

Den enda julklappen som jag har gett bort i dag är 500 kronor till Röda Korset och till deras olika insamlingar. Vill du också ge en julklapp till de som verkligen behöver det, så gå in här. Kom igen. 50 spänn i alla fall.

Dagen till ära bjuder jag på en julsång som jag faktiskt gillar. Julmusik anno 2008 kan vara bra.

It's not all in my favor
So whatever you say, it’s all fine by me
Who the fuck anyway wants a Christmas tree
’Cos the snow keeps on falling even though we were bad
It’ll cover the filth, we should both just be glad
and spend spend spend this Chris-Christmas together


The Hives & Cyndi Lauper - A Christmas Duel

Nu ska jag njuta.

En arbetsdag kvar, sen en härlig ledighet på 12 dagar. Så länge har jag inte varit ledig över jul och nyår sen...jag gick i högstadiet tror jag. Det ska bli underbart med lite ledigt.

Inför min ledighet har jag i dag skurat badrummet, dammtorkat, dammsugit och torkat golvet. För det är ju så mycket skönare att ha ett städat hem när man går på ledighet, än en stökig lägenhet. Det är väldigt trist att städa-det kommer jag aldrig ifrån-men med tonerna till Glas Vegas och Anna Ternheim så kändes det så mycket lättare.

Lite glögg innan sängdags ska jag nog unna mig trots att klockan snart är mitt i natten. Nu sitter jag bara och njuter av ett nystädat hem med tända ljus. Undra hur många ljus som eldas under vinterhalvåret här hemma?

I dag var det årets kortaste dag och under de få timmar som det var ljust, var det andlöst vackert ute! När det är soligt och vitt ute får jag en euforisk känsla i kroppen. Ett lyckorus far igenom varenda kroppsdel och det känns som att det inte finns några problem i hela världen. Det enda som fattades i dag egentligen var någon att kura ihop sig i soffan med framåt kvällen.

I korridorerna, i matsalen och lite varstans på min arbetsplats åts det julbord i går kväll. I varje litet hörn där man kan klämma in bord och stolar satt det folk och åt, i tre våningar. Vi är kanske 380 personer som arbetar i huset och jag tyckte förbannat synd om cateringföretaget som hade den otacksamma uppgiften att mätta alla munnar som var utspridda på tre våningar.

Fritidsföreningen på mitt jobb har känselspröten utfällda och anordnade i år efter julbordet en julpub med tema dansband. Det verkar ju vara lite inne med dansband nu för tiden, med tanke på den här Dansbandskampan som det står om i alla tidningar. Ni förstår väl hur överlyckliga många blev som arbetar på min myndighet? Medelåldern är nog nära 50 år skulle jag gissa.

Lars-Owez hade release på sin nyinspelade singel och det lät för jävligt. Medlemmarna i dansbandsorkestern Lars-Owez var egentligen medlemmar i Fritidsföreningen som hade sjungit in Black Jacks gamla dänga Inget Stoppar Oss Nu. Det gjorde ont i hela min kropp av falsksången, men det var rätt kul att se hur folk ansträngde sig för att sjunga bra. Jag bedövade snabbt kroppen med ett glas vin som kvickt dämpade lite av mina smärtor i kroppen.

Danstävlingen som ägde rum var i sig ett spännande moment. Sällan har man skådat en större skara förväntansfulla kollegor i matsalen tidigare. Det spexades med blommor i munnen, buggades bort halsband och strumbyxklädda ben gneds mot illa sittande kostymbyxor. Vinsten i tävlingen var en stor buckla och rungande applåder.

Dansbandet Svänzons spelade och många dansade kind mot kind. Ytterligare några glas vin åkte ner i min strupe- jag insåg att  det enda sättet att överleva kvällen var att bli aningens mer alkoholpåverkad än salongsberusad.

Några från min avdelning, fräscha ungdomar inklusive jag själv, försökte oss på att dansa lite discodans när det inte var smäktande låtar utan lite ABBA-takter. Men de där foxtrotdansande paren hade en tendens att knuffa ut oss från dansgolvet, som om att de ägde hela golvet! Vi försökte med allt, men till slut gav vi upp tanken på att få stå på en liten bit av dansgolvet och kapitulerade därifrån. Det var inte ungdomarnas kväll i går helt enkelt, utan kvällen tillhörde dansbandsmaffian som till varje pris skulle ha hela dansgolvet för sig själva.

Plötsligt fick vi höra ett rykte om att det anordnades en alternativ klubb en bit bort i korridorerna, inne bland labyriterna som består av kontor och väpplingar. Oh yes!  Vi begav oss dit med en gång. Mina öron och min själ tackade när de fick vila från dansbands-mardrömmen och höra normal musik igen. Låt det dröja länge tills jag får höra dansbandstakter igen.

I kväll har jag piggat upp mig själv lite genom att för första gången buda lite på Tradera. Och jag vann auktionen på en parfym som jag febrilt har letat efter i både fysiska affärer och på internet. Nu har jag parfym för flera år framöver, eftersom flaskan innehåller 100 ml av min favoritparfym!

100 ml parfym till ett vrakpris på 310 kronor. Det är helt otroligt. Det är bra mycket billigare än vad jag har betalat för en flaska med 50 ml tidigare. Undra vart flaskan ska få plats i kylskåpet?

Nu håller jag tummarna för att säljaren är en seriös person, så att det inte är någon dålig kopia på parfymen. För då kommer jag att gråta.

Lyssna på den här låten, Rock & Roll med Eric Hutchinson. Det är ett skönt gung och en mjuk härlig röst som Eric Hutchinson bjuder på.

Något har hänt och mina måndagar har de senaste tre veckorna varit bra! När man mår bra så är det sån här musik man ska lyssna på. Det har varit en bra måndag på jobbet och en bra kväll.


Eric Hutchinson- Rock & Roll

 

Just nu sitter jag och tittar på reprisen av Idol-finalen. Och de här opera-killarna Il Divo framför The Winner Takes It All på italienska (antar jag). Det är pampigt och storslaget.

Men de ser ut som och låter som skitnödiga muppar. Sånt här tål jag inte alls och det kliar i hela mig.

Lily Allen är aktuell med en ny singel, The Fear! Det ska bli kul att höra hennes nya album när det kommer eftersom jag gillade hennes förra album skarpt. Speciellt låten Alfie var en favorit från hennes debutskiva.

Tänk att jag har hört Alfie så många gånger, men inte förrän i kväll tittat på videon. Jag får ett helt annat intryck av låten när jag ser videon. Och jag tror inte att det är till det bättre, för det är ibland så att den bild man skapat sig av låten i sitt huvud är bättre än vad videon är.

Lily Allen - The Fear



Lily Allen - Alfie

Det gick lite bätte med rondellerna i dag. Fortfarande så gick det inte bra, men det var åtminstone inte katastrof. Jag tyckte att jag inte gjorde så mycket mer än att snurra runt. Rondell efter rondell. Hela varv, halva varv och kvartsvarv. Blinka än hit och än dit.

Fortfarande så ställer det där med växlingen till det för mig. Både min körskollärare och min mamma har sagt åt mig "tänk inte så mycket, bara gör det". Men det går inte, jag måste tänka när jag växlar för annars får jag inte i någon växel alls. Jaja. det är väl bara att traggla och växla bara för att få växla, även om inte situationen kräver det.

Faktiskt så känns det skönt att inte ha några fler körlektioner inbokade, nu ska jag öva hemma i stället.

Nu blir det tyst här om min bilkörning ett tag. Vi ses ute i trafiken!

Vad ska man säga? Det gick helt åt helvete att köra i rondeller i rusningstrafik i går. Visst-jag har kört i någon rondell på kvällstid med mamma, men då är det ju bara att gasa och svänga lite när man inte har någon övrig trafik att ta hänsyn till. Annat var det i går när klockan var fem. Blääääääääää!! Körskolläraren fick ta tag i ratten och styra in mig i rätt fil för att jag blev så förvirrad och stingslig.

Fattar ni. Han fick ta tag i ratten. Det har aldrig hänt förut.

Katastrof (ta mig fan), var det ord som dök upp i min hjärna efter att ha avverkat rondellerna på Skolhusallén och vid IP. Min körskollärare var i vanlig ordning cool och visade inte ett tecken på att han blev nervös över min körning. Hur kan han vara så lugn?! Det är ofattbart.

Däremot undrade han vad som hade hänt med min växling, eftersom jag var som en kratta på att växla under gårdagens lektion. Jävla växellåda. Sen jag har börjat att köra mammas bil så har det blivit svårare att växla på körskolebilen, för man kan inte alls göra på samma sätt på de två olika bilarna. Så jag vispar runt med växelspaken på båda bilarna.

När lektionen var över i går så hade jag god lust att skita i all bilkörning för evigt. Det kändes som att jag bara ville lägga mig ner och grina över eländet och skrika att jag aldrig aldrig aldrig igen ska köra bil. Men efter ett tag övergick mina känslor helt till ilska över att det gick så illa på lektionen, så jag ringde mamma och bad att få köra med henne ett litet tag för att det förhoppningsvis skulle kännas bättre. Så att jag inte skulle känna mig så misslyckad.

Ni vet, lite  så där som när man ramlar av en häst. Man måste upp i sadeln fort igen, för annars finns det risk för att man aldrig igen vågar göra om samma sak. Ibland är det tur att man har lite temprament och krav på sig själv.

Det blev lite övningskörning med min mor i dag. Och hon lyckas vara riktigt pedagogisk trots att hon ibland höjer rösten för att hon blir lite rädd. Hon tycker inte om när jag kör nära snöhögar märker jag.

Eftersom jag är lite snål på gasen så har bilen en tendens att skutta fram emellanåt när jag försöker krypköra. Men man kommer ju framåt på det viset också! Det är helt galet.

Mamma körde hårt med backningen med mig i dag och efter ett tag gick det ju riktigt bra. Men jag måste verkligen tänka när jag backar, för när jag vill få stjärten på bilen till vänster så har jag en tendens att ratta till höger. FEL FEL FEL. Undra hur lång tid det kommer att ta innan jag får in rutin på det?

Gång på gång återvänder jag till tjejen med den makalösa rösten- Eva Cassidy. När jag grubblar och känner mig lite nere så känns hennes mjuka röst som en tröst, den bäddar om mig på något sätt.

Eva Cassidy- Time After Time

En inbjudan till Spotify är på väg till mig. Tack för det Jerry, det gjorde mig väldigt glad. En kompis sa till mig att min värld kommer att förändras och man kan ju alltid hoppas. Åtminstone kommer mitt sätt att lyssna på musik förbättras, om man ska tro förespråkarna av Spotify.

Nu går jag bara och väntar på ett mail så att jag kan få testa den här tjänsten som verkar fungera väldigt bra.

(För den som vill läsa mer om Spotify så har Jerry ett gäng länkar som ni kan klicka er vidare på.)

...............................................................................................................................................................................................

Update: efter att ha provat Spotify i ungefär två minuter så fullkomligt älskar jag det. Det är helt fantastisk att så mycket musik kan vara en knapptryckning ifrån mig utan att det är olagligt. Och det verkar finnas i stort sett allt.

................................................................................................................................................................................................

Applåder till varumärket Björn Borg som lägger sig i samhällsdebatten kring homoäktenskapets vara eller icke vara, med den här reklamfilmen. Att de dessutom använt manliga präster som får stå för det homosexuella skruvar upp tonen rejält. Låt mig gissa att det kommer bli en hel del diskussioner kring den.

Reklamfilm Björn Borg-  "Love for all"

Det är ganska intressant att Kristian Anttila kan göra en låt som känns glad och samtidigt sjunga den text som han gör. En krock som heter duga. Men det är en bra krock och jag gillar verkligen melodin. Nu sitter jag och lyssnar in hela hans skiva Lille Napoleon. Det är gött att lyssna på hans dialekt.

Kristian Anttila- Smutser

- Kanongott!
- Du borde öppna ett bageri!
- Du vann Johanna!

så får jag anse att mina ansträngningar i tisdags kväll gav utdelning. Morotskakorna var väldigt omtyckta trots att de hade fått sig några törnar i byttorna som de transporterades i och tydligen var mina havrekakor med choklad i, helt plötsligt cookies. Alla vet ju att det är snäppet värre att ha bakat cookies än kakor. Oh la la. Min heder har återupprättats på jobbet och nu kan jag sova gott igen.

Ytterligare en lektion i dag och det var stadskörning i dag igen. Hör och häpna, jag har backat i stan på Storgatan bland bilar och gångtrafikanter och fan och hans moster. Slirat lite på is har jag också gjort. Och passat på att lägga i friläge i stället för en växel- det börjar att bli en riktig klassiker.

Min körskollärare pratade väldigt mycket i dag om ditten och datten och jag har en känsla av att han ville testa mig. Jag surrade på så gott som det gick men tog lite pauser när jag behövde fokusera max i vissa situationer. Tydligen hade en kompis sett mig bakom ratten och hon sa att jag såg extremt koncentrerad ut. Men hon verkade inte ha blivit rädd i alla fall när hon såg mig, så det är ju ett bra tecken.

Snart ska jag sluta att skriva om min bilkörning, för det är bara två lektioner till inbokade. Sen ska jag inte berätta något mer om hur det går utan öva i det tysta tills jag en vacker dag har körkortet i min hand. Mammas bil och jag har börjat att bli kompisar faktiskt. Silverpilen och krulltotten kommer att tillbringa lite tid ihop framöver, yes indeed.

Den här låten har jag haft på huvudet i två dagar nu. Inombords hör jag takten och min egen röst sjunga till  Miskovskys stämma.

Nannaaa....
Cauuuse IIIII
I do anything to make you feeeel, it's aaaalriiight

And I know, and I know...

Samtidigt rycker det i högerbenet och jag börjar att le. *doff doff doff* Den är så bra!

Lost Patrol & Lisa Miskovsky - Alright

Det är min fikavecka på jobbet, det är alltså min tur att ta med fikabröd till det obligatoriska fredagsfikat. Då duger det inte med att komma med köpebröd- det ska minsann vara hembakat om man inte ska bli halshuggen. Förra gången som det var min tur att ta med fikabröd var det rejäl tidsbrist så då fick jag komma med skamset nedsänkt huvud med fabriksbakat.

Den här gången har jag tagit mig tid att baka. Två sorter till och med, eftersom ribban ständigt höjs och den ena efter den andra arbetskollegan kommer med avancerade pajer, cupcakes som är läckert dekorerade eller någon "frozen three-layer chocolate cake".

Jag har satsat på havrekakor med choklad i och en morotskaka, tillräckligt avancerat om man är på min nivå. Och jag kommer aldrig att göra morotskaka i långpanna igen, var så säker. Det kanske blev första och sista gången jag gav mig in på något så avancerat som en kladdig glasyr (dessutom är glasyr skitsmart när man ska paketera allt och lägga ner i byttor-promise)

Men med kakorna gick det bättre och lättare. Äntligen sängen!

Först svängde jag nästan in i en röd bil, det var en decimeter mellan mig och bilen. Körskolläraren sa RATTA högre än normalt.

Sen kom ett helvetesskap till kille med en ful liten pudel och klev ut rätt framför bilen så jag fick nita. Mitt i en korsning. Genialt.

Sen kom ett helvetesskap till kärring med en ful liten mops och klev rätt ut framför bilen så jag fick nita. Nu var jag förberedd på dumma människor och små fula hundar som knappt kan ta sig över ett par centimeter nyfallen snö på gatan.

Som avrundning kom det en stadsjeep som ville köra över mig i en korsning när jag hade företräde och var halvvägs på väg ut i en korsning. Idiot.