Fy fan. I dag har jag gjort något som jag har gruvat mig för länge. Till och från har jag haft mardrömmar om det över åren, men nu var det dags att ta tjuren vid hornen.

Med skakiga ben och ont i magen så besökte jag i dag en körskola. Visst-jag har tjatat om det länge att "nu är det dags". Men nu är det verkligen det, nu kommer jag inte undan längre. Sex stycken körlektioner är inbokade så nu finns det ingen återvändo. *gulp* Om jag känner mig nervös redan när jag bokar körlektioner, hur ska jag då känna mig inför första körtillfället?

Iiiiiiiih! Aaaaaaah!

Ångest. Fruktansvärd ångest. Det osar ut genom öronen, sipprar genom porerna och skakar om psyket. Varför måste det kännas så här jobbigt? Jag vill ju bara ha ett litet körkort. Men det är bara att plåga sig själv tills det känns bra. Men det här är inte den roligaste utmaningen som jag har ställts inför direkt.

Fortsättning följer.