-Gasa gasa gaaaasa!
-Jag gör ju det.
-Nämen du måste gasa mer. Kom igen och sluta fega. Och så växlar du upp till fyran!

Sagt och gjort: jag gasar. Men inte så fort. Uuuuh, det är så obehagligt när jag ser att jag närmar mig en korsning! Korsningen kommer närmare och närmare och körskolläraren säger åt mig att bromsa, bromsa, broooooomsa. Bromsen stampar jag mycket hellre på än på gasen. Här ger körskolläraren mig instruktioner.

-Backspeglarna. Blinka. Bromsa. Bromsa mer. Ner med kopplingen, växla ner, upp med kopplingen och sväng vänster.
-Nej, jag vill inte svänga. Det kommer ju bilar!
-Klart du ska svänga vänster här, du har företräde. Alla från vänster får lugnt vänta på dig.
-Nej, jag svänger inte. Jag TÖRS inte! Jag vill inte!

Här väntar jag ut tre bilar som i kör förbi utan att ens ta notis om mig. Till slut samlar jag mod och börjar förbereda mig för en vänstersväng. Halvvägs ut i vägen kommer något körande mot mig i hög fart.

AAAAAAAAAAAAH!

Tvärnit. Hög puls. Uppspärrade ögon. Torr i munnen. Körskolläraren muttrar något om att det är konstigt att folk i trafiken inte kan högerregeln.

Det är tredje körlektionen och jag har varit tvungen att tvärnita två gånger. Egentligen borde jag aldrig tordas sätta mig bakom ratten igen. Men fan också, det är nu eller aldrig. Än kan jag inte påstå att det är speciellt kul att köra bil.