Som småbarnen ibland

Då sitter man i soffan med benen uppkrypna under sig. Nyss rasslade vinden till ute på balkongen och jag hoppade högt upp. När jag behövde uppsöka toaletten för ett tag sedan så sprang jag dit och sen sprang jag tillbaka så fort som det gick till soffan. De mörka hörnen i lägenheten känns väldigt obehagliga just nu.

Jag råkade fastna framför Criminal Minds i kväll så nu kommer jag antagligen inte att kunna somna, för att jag blivit så uppskrämd. Undra när det är soluppgång? Och om jag väl somnar kommer jag att drömma mardrömmar om mord och hemskheter. Ibland önskar man att det fanns någon trygghetsjour att ringa, som kommer och kramar om en och säger att inget hemskt kommer att hända.

Uuuh. Jag ska hålla mig till drama och komedier händanefter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0