Efter en vecka i fjällen utan en enda minut framför datorn, så kan man tycka att jag borde vara utvilad nu. Men så fel man kan ha, första dagen på jobbet var tyngre än någonsin.

Jag som normalt gillar tempot på jobbet, var i dag helt omotiverad och ville helst av allt bara sitta och surra med mina arbetskompisar. Men med högarna väntandes på skrivbordet så var det bara att hugga in och börja att jobba klockan åtta efter att kaffemaskinen hade spottat ut en väbehövlig cappuccino.

Slasket låg grått och sörjigt på vägarna i morse och gjorde mig lite halvdeprimerad, efter att under en veckas tid bara ha sett vit och ren snö.

Förra veckan var jag en rikitg miljöbov, varje dag blev det skoteråkning på leksakerna. För två år sedan tordes jag knappt sitta på en skoter, det var ovant och kändes som att man skulle flyga av i minsta gupp. Nu älskar jag att köra skoter, det är otroligt kul! Och det är väldigt mycket roligare att köra själv än att sitta bakpå. Jag hoppas att det blir samma känsla när man väl börjar att köra bil. Undra hur det är att köra motorcykel? Det skulle vara kul att prova.

Det känns lite ensamt och tråkigt att vara själv igen efter att ha umgåtts med folk tätt inpå i så många dagar, ingen finns i närheten när man känner för att spontanprata. Samtidigt är det skönt att kunna göra som jag själv vill; disken kan få stå i två dagar, duschen och toaletten är ledig jämt och jag får zappa på teven precis hur mycket jag vill. Men det ena överväger det andra och jag är en social varelse som trivs som fisken i vattnet när jag är bland folk. Det kan inte vara bra att bo ensam för länge, man blir lite asocial och skapar sig små (o)vanor som ingen reagerar på.

Nu längtar jag till helgen, men först ska en tuff arbetsvecka klaras av med övertid och mängder med saker att göra. Sen ska jag förhoppningsvis leka med mina kompisar igen (och då menar jag inte skotrarna).


En del av det härliga sällskapet.                          Leksak 1-3, nr 4-5 var ute och åkte.