Ibland försöker jag bita mig i tungan. Jag håller mig och håller mig men till sist så bubblar alltid mina åsikter fram. Det går inte att hålla tillbaka, speciellt när jag vet att jag är långt ifrån ensam om åsikten.

Dagen har bjudit på avdelningsdag på jobbet där vi skulle diskutera mål och aktiviteter. Det finns ju alltid saker som det talas om lite i smyg bland medarbetarna och som ingen riktigt tordats säga till cheferna. När chefen då frågar om vad man tycker och tänker om allt så klarar jag helt enkelt inte av att sitta tyst och svälja.

Jag har aldrig kunnat hålla käften, så är det. Let's face it. Om sen folk tycker att jag är en jobbig jävel så får de tycka det. Det kan jag själv också tycka.

Man kan bara hoppas att företaget som jag jobbar på tycker det är bra med intern kritik, för vilket företag utvecklas om det bara finns medarbetare som säger ja, tack och amen? Under anställningsintervjun fick jag frågan om hur jag reagerar om jag och min chef tycker olika. "Det är chefens ord som gäller, men jag kommer alltid att berätta vad jag tycker och tänker" svarade jag. Tillbaka fick jag ett leende och "det har jag redan förstått".

Om tala är silver och tiga är guld, så kommer jag aldrig att få guld.