Äntligen är det helg och dags för lite välbehövlig vila.

Veckan har varit rätt slitig med övertid, det är roligt på ett sätt men man känner samtidigt att man inte orkar något när man kommer hem efter 12 timmar i sträck på jobbet. I går var det extremt jobbigt att ta sig upp ur sängen och jag sov mig igenom två väckarklockor.

Klockan tio på förmiddagen i onsdags när jag var på jobbet så plingade min mobiltelefon till. När jag tittade på displayen stod det "Magdalena, inte Maria". Då kom jag plötsligt ihåg att jag runt femtiden på morgonen hade vaknat och det enda jag hade på huvudet var "hon heter Magdalena, inte Maria" och att det var otroligt viktigt att komma ihåg detta när jag kom på jobbet. Denna mening etsade sig fast och jag kunde inte somna innan jag hade antecknat denna starka tanke. Sjukt. För mycket jobb på hjärnan helt klart.

Jag ska få gå ytterligare en utbildning på jobbet och lära mig ett nytt område, så nu blir det till att gnugga geniknölarna under fem veckor snart. Härligt med ny kunskap! Och dessutom verkar det som att jag genom jobbet kommer att kunna arbeta ideellt två timmar i månaden under hela våren, med en verksamhet som bedriver läxhjälp för barn och ungdomar.

Det var ju inte heller fel att det i dag kom ett mail där det stod följande.

OCH VINNARNA I VINLOTTERIET ÄR
Garantipotten (7 flaskor) Johanna Mattsson
3 flaskor Johanna Mattsson
2 flaskor XXXX
1 flaska XXXX

Skål på er!

Min vana trogen så lyssnade/tittade jag i morse på Gomorron Sverige medans jag sprang omkring som illbatting i lägenheten och försökte hinna i tid till jobbet.

Men plötsligt var jag tvungen att släppa allt jag gjorde när jag hörde att Jan Björklund på fullaste allvar sa att han stödjer en utbyggnad av kärnkraften i Sverige. Maria Wetterstrand som även hon fanns i teve-studion svalde sin irritation och samlade sig. Hon har självbehärskning-jag skulle nog inte vara lika lugn som henne om jag vore i samma sits.

Det står ett gäng glas på köksbänken som väntar på att bli diskade, två påsar ligger nonchalant slängda på golvet innehållandes flaskor och burkar och på köksbordet står det en Absolut Päron.

Det är inte bara i köket som man hittar spår från förfesten som jag hade i lördags. Någon har varit inne och trixat och fixat på min dator och ändrat på en hel del saker. Snabbstartsknappen för min webbläsare Mozilla Firefox var bortplockad och i stället hade någon lagt in Internet Explorer. Startsidan var ändrat från dn.se till msn. På skrivbordet ligger det en mapp med låtar med Basshunter (det är ju så att man hoppar jämfota av glädje). En annan mapp heter Sweet-The Best of Sweet, undra vad det är för något? Fylla blandat med lustigkurre-fasoner helt enkelt.

Konstigt nog känner jag mig pigg och alert i dag, trots att det är måndag. Så pass pigg så att jag jobbade en timme extra av bara farten! Den här veckan ska jag köra stenhårt på jobbet, för att få lite pengar till Cypern-resan som är bokad till den 23 maj. Längtar som en tok redan.

Ni som vet med er att ni skickar kedjemail/sms till mig, ni ska läsa det här ytterst noga och komma ihåg det för resten av era liv.

Skicka inga kedjemail/sms till mig. Aldrig, evernever, någonsin i framtiden.

Jag svarar inte på skiten, har aldrig svarat på dem och kommer aldrig att göra det i framtiden heller.

Av någon anledning spritter det i kroppen och jag känner att jag vill hitta på saker. I dag har jag faktiskt preliminärbokat en resa till Cypern i maj. Nu håller jag bara tummarna för att min kompis får semester den vecka som vi vill åka, för då är det klappat och klart. Wiiii, vad kul!

Samtidigt känns det som att det vore läge att dra ihop ett gäng och ta en Ålandskryssning någon helg framöver. Kanske man skulle fråga runt lite, det kanske är några som nappar. Egentligen skulle jag lika gärna kunna tänka mig att åka till Hudik en helg, ta in på hotell en natt och bara ha kul.

Tur att man har kompisar som också tycker om att ha roligt. Det är dags att börja smida lite planer.

Onsdag-mitten på arbetsveckan har passerat. På jobbet är det otroligt mycket att göra, så det blir övertid igen den här veckan och nästa vecka. Alla sliter som djur och jobbar och jobbar och jobbar.

I dag fick vi besked om att alla som vill får åka iväg till Åre i mars på kickoff, det var ett välbehövligt och uppmuntrande besked. Det ska bli riktigt kul! Och tänk vad roligt vi kan ha om vi åker iväg 200-300 personer. Dessutom meddelades att vårat nybyggda gym med utsikt över Sundsvallsbukten öppnar på måndag. Lite schizofrent ställdes samma timme ut stora godisskålar i kontorslandskapet, för den som mitt i allt slit behövde en sockerkick.

Lite uppmuntran till medarbetarna kan göra skillnad och det har företaget som jag jobbar på insett.

Det har börjat en ny serie på TV4 på torsdagar kl 22.35. Ett avsnitts har visats och serien verkar lite halvskruvad och kul. Huvudpersonen är en kille som är nyskild och har ett stort behov av sex. Här är ett klipp ur första avsnittet.

För en halvtimme sedan när jag stod ute på balkongen såg jag en klar, fallande punkt på himlen. Ett stjärnfall! Det var andra gången i mitt liv som jag såg det och man kan bara hoppas på att stjärnfall är ett bra tecken. Det var lite märkligt att se ett stjärnfall när det är molnigt och dimmigt ute, det kom som från ingenstans.

Visst brukar folk säga att man får önska sig något när man ser ett stjärnfall? Jag gjorde det i alla fall, det återstår att se om min önskan faller in.

Nu har det rapporteras om samma sak sen i början av december, att människor säljer av sina aktiefonder. Det tjatas och tjatas om detta. Jag kan inte låta bli att fundera på varför man sparar i högriskfonder om man inte klarar av att se en nedgång av värdet i sin fondportfölj för en tid?

Läs mer här.

I Neapel är det just nu kaotiskt kring stadens sophantering. Camorran, den italienska maffian, tjänar många miljoner på illegal sophantering. Svenska Dagbladet skriver följande.

Sedan flera år lever Camorran på illegal sophantering vid sidan om knarkhandel. "Ecomaffian" uppskattas ha omkring 5000 illegala soptippar runtom i regionen, som ger dem 22 miljoner euro i årsinkomster, enligt miljögruppen Legambiente. (Hela artikeln här.)

I morse sa de på Gomorron Sverige ungefär så här.

I vissa områden i södra Italien planerar man inte sin framtid som vi ofta gör i Sverige med arbete, barn och fritid. I stället funderar man på om man vill bli knarkhandlare, illegal sophanterare och vilken gruppering man vill tillhöra.

Vem kunde tro att maffiosos beblandade sig med sopor? För mig kommer det som en helt ny insikt, att till och med något så banalt som sophantering kan vara illegal verksamhet. Och hur kommer det sig egentligen att Italien, ett land som i mångas ögon är sett som ett civiliserat land, fortfarande till en viss del kontrolleras av maffian?

För några veckor sedan tittade jag på teveprogrammet Kobra. Det handlade då bland annat om den italienska maffian. Det visade sig bland annat att Gudfadern-filmerna har inspirerat maffian i Italien till storhetsvansinne och till exempel gjort så att det är "coolt" att skjuta med pistolen på snedden, i stället för att hålla den rakt. Brottsplatserna blir blodiga och kulan träffar snett och orsakar större skada. I samma program var det en intervju med en kille som skrivit en bok om Camorran. Inte ens när han var i Stockholm tordes han slappna av, utan gick på helspänn och var rädd att någon ur maffian förföljde honom. Sanslöst.

Cancersjukdomarna ökar i Neapel, till följd av att den italienska maffian bränner upp eller häller ut giftigt avfall. Många miljöområden förstörs av den obefintliga sophanteringen. Allt för att Camorran ska tjäna några millar extra och alla verkar stå kraftlösa bredvid och titta på medan maffian får ett större och större övertag. Korruption löser man inte över en natt, men hur har man kunnat låta det gå så här långt i Italien?

Efter en vecka i fjällen utan en enda minut framför datorn, så kan man tycka att jag borde vara utvilad nu. Men så fel man kan ha, första dagen på jobbet var tyngre än någonsin.

Jag som normalt gillar tempot på jobbet, var i dag helt omotiverad och ville helst av allt bara sitta och surra med mina arbetskompisar. Men med högarna väntandes på skrivbordet så var det bara att hugga in och börja att jobba klockan åtta efter att kaffemaskinen hade spottat ut en väbehövlig cappuccino.

Slasket låg grått och sörjigt på vägarna i morse och gjorde mig lite halvdeprimerad, efter att under en veckas tid bara ha sett vit och ren snö.

Förra veckan var jag en rikitg miljöbov, varje dag blev det skoteråkning på leksakerna. För två år sedan tordes jag knappt sitta på en skoter, det var ovant och kändes som att man skulle flyga av i minsta gupp. Nu älskar jag att köra skoter, det är otroligt kul! Och det är väldigt mycket roligare att köra själv än att sitta bakpå. Jag hoppas att det blir samma känsla när man väl börjar att köra bil. Undra hur det är att köra motorcykel? Det skulle vara kul att prova.

Det känns lite ensamt och tråkigt att vara själv igen efter att ha umgåtts med folk tätt inpå i så många dagar, ingen finns i närheten när man känner för att spontanprata. Samtidigt är det skönt att kunna göra som jag själv vill; disken kan få stå i två dagar, duschen och toaletten är ledig jämt och jag får zappa på teven precis hur mycket jag vill. Men det ena överväger det andra och jag är en social varelse som trivs som fisken i vattnet när jag är bland folk. Det kan inte vara bra att bo ensam för länge, man blir lite asocial och skapar sig små (o)vanor som ingen reagerar på.

Nu längtar jag till helgen, men först ska en tuff arbetsvecka klaras av med övertid och mängder med saker att göra. Sen ska jag förhoppningsvis leka med mina kompisar igen (och då menar jag inte skotrarna).


En del av det härliga sällskapet.                          Leksak 1-3, nr 4-5 var ute och åkte.