Ibland upplever man underhållning på högsta nivå och skrattar sig igenom 3*20 minuter hockey.

Fyy faaaan! Jobba då för faaan! Vad är det för helvetes jävla fel på backarna? Hörru, du är ju schizofren du. Du kan ju inte hålla både på Timrå och LHC käring! Bestäm dig. Kan ni tänka er, hon bor i Bergeforsen och har en sån här blå tröja på sig. Det är ju för fan skandal.

Forca Tiiiimrå, forca Timrå, alé alé!

Buuuuuu, utviiiiiisning domar'n!

Shalalalala, Timrååå Tiimrååååå!

Wooooohooo, YEEEEEEES! Äntligen är pucken där den ska, vad bra de är! Kom hit grabben, ge mig en kram för fan!

Två dagar med hosta, nästäppa, småfeber, nysningar och värktabletter i kroppen gör att energinivån för närvarande är låg.

Men jag är glad, för jag har ännu inte drabbats av den mystiska magsjuka som slagit till på jobbet över en natt.  Gällande rykten sa att det var 20-30 personer som var sjukanmälda på grund av magsjuka just idag. Hoppas inte att vi andra 270-280 personer också drabbas...

Nyheten som ingen vill veta: den billiga snygga tröjan du har på dig är billig för att bomullen är plockad av barn.

På Gomorron Sverige i morse fick man höra att ingen från H&M ville komma och uttala sig om nyheten. Strax innan fick man se ett klipp med en slingrande representant från H&M, som var med i Agenda igår kväll.

Illa illa, man kan inte tiga sig igenom sånt här. Trovärdigheten för företaget ökar knappast.

Så har jag då tillbringat dagen med att hjälpa till på en tjejmässa mitt bland högstadietjejer, väldigt fascinerande och utmattande. Lärarna gör ett otroligt jobb som orkar med tonåringar hela dagarna!

Under en av föreläsningarna var det väldigt stökigt. Folk kom och gick stup i kvarten, pratade i mobiltelefon, vände ryggen till föreläsaren, kastade upp fötterna på stolen framför, kastade papper och spelade musik med mobilen. Fruktansvärt för föreläsaren som hela tiden hade något störningsmoment när hon försökte dela med sig av sina erfarenheter. Hur kan människor kan vara så otroligt respektlösa? Lär inte föräldrarna sina barn att visa respekt för medmänniskor? Det var fruktansvärt otrevligt.

Samtidigt var det otroligt kul att se tonåringar som hade kul, som kunde slappna av och bara garva tillsammans. Osäkerheten släppte för vissa tjejer tidvis, det kunde man se. Självkänsla, mod att tordas vara den man är och att man ska våga ta för sig som tjej-det kommer alltid att vara ett hett och viktigt ämne att prata med tonårstjejer om!

Dagen bjöd också på en utmaning. En tjej hoppade av en panel-föreläsning och jag fick frågan om jag kunde vara "20-åringen" på föreläsningen, som egentligen innebar att jag skulle svara på frågor tillsammans med en 40-åring och en 80-åring om mode, killar och liknande. Väldigt oförberedd satt jag trettio minuter senare på scenen och svarade på frågor från en moderator. Jag är stolt över mig själv.

Mitt första ambassadörsuppdrag var på det stora hela väldigt kul, det är underbart att kunna hjälpa till på något sätt. Samtidigt har jag allt att vinna på det själv också eftersom man får nya erfarenheter. Idag har jag dessutom kommit på ytterligare en sak som jag kan tänka mig att arbeta med i framtiden.

Nu vill jag ha lite musiktips.

1. Vilket album spelar du mest just nu?
2. Vilken skiva återkommer du jämt till?
3. Vad borde jag lyssna på?

Musik är kul, speciellt när man upptäcker något nytt!

Den 23 november har sedan länge varit inbokad i min almanacka.

Konsert med Moneybrother
Spegelsalen, Stadshuset kl. 21.00
ca. 230 kr

Gissa om jag blev en surpuppa när det visade sig att biljetterna var slut när en kompis skulle köpa för tre veckor sedan. Gissa om jag surar ikväll.

På måndag ska jag infinna mig på en stor tjejmässa här i Sundsvall och hjälpa till med diverse praktiska göromål. 1100 tjejer från högstadiet är inbjudna till mässan som i år har tema "Styrka och glädje". Föreläsningar och workshops under en hel dag, med bland andra armbryterskan Heidi Andersson och Nina Jansdotter, personlig coach.

Själv har jag förmånen att kunna närvara vid mässan via mitt jobb, som på arbetstid ger mig möjlighet att lägga några timmar lite nu och då på att göra en insats för barn och ungdomar. Det är perfekt! Det kan man kalla ett mervärde.

När jag var femton år var jag på en tjejmässa i Stockholm och Alexandra Pascalido var en av föreläsarna. Hon gjorde ett starkt intryck på mig och fick mig engagerad i Ungdom Mot Rasism. Därför känns den här typen av arrangemang viktiga, de kan verkligen göra skillnad! Det ska bli spännande att se tonåringar spela tuttmemory, diskutera självkänsla och förhoppningsvis se att de blir styrkta av peppande föreläsare.

Flera gånger de senaste månaderna har jag drömt om en arbetskollega till mig. Det känns mycket märkligt att jag gör det, eftersom jag varken finner honom speciellt intressant som människa eller attraktiv som kille på något sätt.

Tänk den som kunde tolka sina drömmar. Är det något undermedvetet? Borde jag lägga märka till den här killen mer, han har kanske något oväntat att komma med?

Freud skulle säkert säga att jag egentligen inte vill något hellre än att umgås med personen jag drömmer om.

Låten Ba Ba Ba har spelats om och om igen i mitt huvud hela dagen. Miss Li är artisten som gjort denna otroligt härliga feel-good låt. Lyssna lite på hennes musik här.

Very very nice.

Det är faktiskt lite synd om Reinfeldt, han har haft ett tufft och hårt första år som statsminister. Trots alla dåliga beslut och förändringar som han har drivit igenom så kan jag inte låta bli att tycka synd om honom som människa och politiker.

Han var nog inte beredd på att hans medarbetare skulle bli totalt granskade av medierna, att journalisterna gör allt för att hitta någon obetald avgift, felfakturerad avgift, svartbetald arbetare eller något annat som känns fel. Det måste vara tungt att se minister efter minister avgå, samtidigt som man får kritik för att vara en svag ledare. Som grädde på moset så sjunker opinionssifforna i mätning efter mätning.

Ja, jag tycker synd om Reinfeldt. Han kan inte ha det så lätt. Men han får stå ut i tre år till, sedan kan han återgå till ett lugnt liv igen.

Ibland försöker jag bita mig i tungan. Jag håller mig och håller mig men till sist så bubblar alltid mina åsikter fram. Det går inte att hålla tillbaka, speciellt när jag vet att jag är långt ifrån ensam om åsikten.

Dagen har bjudit på avdelningsdag på jobbet där vi skulle diskutera mål och aktiviteter. Det finns ju alltid saker som det talas om lite i smyg bland medarbetarna och som ingen riktigt tordats säga till cheferna. När chefen då frågar om vad man tycker och tänker om allt så klarar jag helt enkelt inte av att sitta tyst och svälja.

Jag har aldrig kunnat hålla käften, så är det. Let's face it. Om sen folk tycker att jag är en jobbig jävel så får de tycka det. Det kan jag själv också tycka.

Man kan bara hoppas att företaget som jag jobbar på tycker det är bra med intern kritik, för vilket företag utvecklas om det bara finns medarbetare som säger ja, tack och amen? Under anställningsintervjun fick jag frågan om hur jag reagerar om jag och min chef tycker olika. "Det är chefens ord som gäller, men jag kommer alltid att berätta vad jag tycker och tänker" svarade jag. Tillbaka fick jag ett leende och "det har jag redan förstått".

Om tala är silver och tiga är guld, så kommer jag aldrig att få guld.

Ända sedan jag var liten så har mamma tyckt att jag varit en "slösa". Alla tester i Frida-tidningarna när jag var fjorton år sa samma sak; jag var en solklar slösa som hellre använde pengarna till något kul i stället för att stoppa de i spargrisen. Och visst, jag kan erkänna att jag alltid har bytt kanal på teven när ekonominyheterna börjar. Det orangea kuvertet har varit oöppnat i några år och ppm-fonder visste jag knappt vad det var för något.

Men något har hänt sedan jag började jobba på försäkringsbolag i april. Nu är jag läskigt medveten om allt som har att göra med min pension och min privatekonomi.

Jag går inte till jobbet förrän jag sett a-ekonomi som sänds klockan 07.42 varje vardagsmorgon och PPM loggar jag in på minst varannan dag. Och nu är det jag som gnatar lite på mamsen och inte tvärtom.

Det är en rätt skön känsla, att jag har vänt totalt ointresse till ett hängivet engagemang. Det är bra att kasta sig in på ett område som man inte vet och kan något om.

Riktigt arga människor blir ännu argare om man talar till dem med en mjuk, lugn och sansad röst.

För tredje gången så startar jag upp en blogg. Man kan ju undra varför jag bara släcker ner en blogg, för att i nästa stund starta upp en ny? För mig handlar det om att bli av med sånt man har skrivit, det är inte alltid man vill släpa omkring på en påse gamla tankar.

Nu är det dags för nya tankar på en ny och ren blogg.