Det var visst någon som ville gå på Daniel Lemmas konsert igår kväll! Det är bra när folk läser mina inlägg ibland. Härligt Helena, vi hade en underbar kväll till Lemmas softa, smekande röst. Publiken var verkligen där med honom. Ett dovt ljud hördes i konsertlokalen när alla lite lätt höll takten med foten eller med ett lätt trummande mot bordet. Lemmas dynamik i sång och musik är sällsynt, han fångar publiken och man sitter som förtrollad.

Några väldigt känslosamma sorgsna låtar och några väldigt lyckliga låtar. Jag kände lyckorus, tårarna svämmande nästan över och jag blev helt uppfylld. Grym konsert!

Daniel Lemma- Keeps Getting Better


Daniel Lemma- Lie And Tell Me You're Happy