Hissen, gubben och jag

Väldigt sen från jobbet och väldigt trött närmar jag mig huset som jag bor i. En bit bort ser jag att en gubbe med en stor trunk och en papperskasse närmar sig ingången från andra hållet. Jag ökar takten och skyndar mig in i trapphuset före gubben och dörren slår igen med en smäll.

Snälla snälla, låt hissen vara längst ner så jag kan skynda mig att trycka på knappen och åka iväg med hissen innan gubben har en chans att hinna med samma hisstur som mig. Jag orkar inte vara social och åka hiss med en främling.

Efter en blick mot det mörka hissfönstret så förstår jag att jag ska få sällskap i hissen. Hissen i mitt hus är gigantisk. 1*1 meter ungefär. Och jag förstår att det ska bli underbart att ta en åktur i hissen med en främling med en massa packning. Gubben närmar sig mig och kommer fram till hissdörren precis när hissen landar framför mig.

- Visst får jag dela hissen med dig? säger han och ler och visar en tandrad med gnistrande guldtänder.
- Självklart, svarar jag och halvler falskt. Vilken våning ska du till?
- Våning sju. Om man blir less så är det bara att gå ut på balkongen att hoppa vet du.
- Nämen hua så du säger, halvskrattar jag nervöst tillbaka.
- Är det inte sant då? Bara att göra det om det blir jävligt, flinar han tillbaka.
- Mm kanske det kanske, blir mitt halvhjärtade svar.

TYSTNAD.

Hissen stannar och jag kliver av och säger hejdå till gubben. Den här gången ger jag honom ett äkta leende av sympati eller kanske av lättnad. Jag vill inte dela hiss med främlingar.

Kommentarer
Postat av: Emma

Hahaha hemskt... är det repslagar du bor på nu? Där är hissarna riktigt läskiga!

2008-03-27 @ 09:27:37
URL: http://twentysomething.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0