Tredje träffen på fotokursen är avklarad. Vi var på idrottsparken och fotade en fotbollsträning för tjejer och en fotbollsmatch med några killar. Det var otroligt svårt och otroligt kul.

Under tjejernas träning vågade jag mig på att stå bakom fotbollsmålet. Bollarna kom från alla håll och kanter! En boll studsade rakt på mig...men orädd och som den sportfotograf jag kände mig så gav jag mig inte. En tjej som var med på träningen stod bakom målet brevid mig och innan det var färdigt så erbjöd hon sig att hålla undan bollarna för mig. Det är lugnt, jag tar bollarna så att du inte får dem på dig. Hon var verkligen en snäll tjej.

Sen var det dags för match. Vi kursdeltagare placerade ut oss runt de två målen något nervösa och lite skeptiska. Innan det var färdigt så låg jag på magen snett bakom målkassen och försökt fånga några snygga fotbollsmoves. Det ni! Men ojojoj vad svårt det var. Långa avstånd, dåligt ljus i skymningen och människor som rörde sig hela tiden! Jag förstår varför sportfotografer har bra utrustning och ordentliga teleobjektiv.

Här kommer några av de övningsbilder som jag tog. De är ordentliga brusiga, men so what? Det var actionfotografering jag skulle öva på och det har jag verkligen gjort.

I måndags var jag på den andra träffen på fotokursen. Och vet ni- jag har verkligen känt mig värdelös på denna kurs och det är tufft. Hård kritik från en helt okänd människa är svårt att ta och när kritiken kommer så går jag genast i försvarsställning- innan jag kommer på att jag faktiskt är där för att lära mig. Johanna- det är en introduktionskurs. Som tur är känns det fortfarande kul.

Vi kursdeltagare skulle i måndags ut och fota för att lära oss att kontrollera bländaren på kameran. När vi gick genom stan fick vi syn på en kille som tränade att gå på "lina" (eller rättare sagt gå på ett spännband) i en park. Titta, ett lite annorlunda motiv! Kursledaren sa helt sonika åt killen att nu tänkte vi fota honom ett tag. Killen bara skrattade och sa "visst-fota på bara". Han gjorde det verkligen bra som gick där på sitt spännband i ungefär en kvart medan sju personer fotograferade honom från alla möjliga vinklar. Han verkade mest glad över att få lite åskådare och att få öva lite inför publik. Rätt som det var kom det två barn som också ville bli fotade när de gick på lina. Linkillen var inte sen att hjälpa dem upp på linan. Perfekt, ytterligare motiv att sikta mot!

Det blev lite uppståndelse där i parken och inte blev det bättre av att vi senare la oss på marken för att fota lite blommor i rabatten. Förbipasserande vred på sina huvuden och tittade på oss som om vi vore galna tokar som hade blivit utsläppta från psyket.

Fototillfället avslutades med att vi fick lära oss om spotmätning; hur man mäter ljuset mot en punkt på motivet för att få bra exponerade bilder. Det visade sig vara väldigt användbart.

Här kommer några foton som är oskarpa, brusiga och långt ifrån perfekta. Så blir det när jag övar på att ställa in ljus, ISO, slutartider och fokus manuellt. Men övning ska visst ge färdighet. Nästa gång ska vi testa actionfotografering och det kommer att bli en otrolig utmaning.

På måndag börjar fotokursen som jag anmält mig till. Igår ringde de från Folkuniversitetet och meddelade tid och plats. Lite nervöst är det men framförallt känns det otroligt kul att jag äntligen äntligen ska göra det som jag pratat om i flera år. Så nu hoppas jag på en bra lärare och ett gäng sköna kurskamrater!

Men innan måndag så är det dags för helg och jag ska på dop igen, den här gången för lilla söta Tello. Så här såg det ut ett par dagar innan han bestämde sig för att det var dags att säga hej till omvärlden.

Det ösregnar och är alldeles grått ute idag. Idag ska jag på dop. Det är bara att hoppas på att det slutar komma vatten från himlen framåt eftermiddagen. Lite sol gör det hela lite bättre.

Dagen började med en lyxfrukost; röda härligt mogna jordgubbar. Man borde alltid kunna äta färska jordgubbar med mjölk till frukost.

Nu ska jag ge mig på att tillverka en reflexskärm som SebbeSula tipsat om. Man kan ju alltid testa och se om det blir bra...

I lördags var jag på dop för lilla Klara. Det första dopet jag varit på någonsin faktiskt. Det blev en vackert och känslosamt dop för starka Klara som hade en lite tuffare start i livet än vad de flesta har. När Karro började att sjunga en vacker sång så var jag inte ensam om att sitta med tårarna rinnandes utför kinderna.

Prästen på dopet var en sympatisk och skojfrisk kvinna som lättade upp stämningen och verkligen gjorde så att alla närvarande kände sig hemma i kyrkan.  Lilla Klara jollrade och var glad under hela dopet och såg ut att stormtrivas med uppmärksamheten!

Här kommer lite foton från dagen.

Äntligen var det lite upphåll i regnandet idag! För nu tycker till och med jag att det får vara bra med regn och en termometer som visar femton grader. Idag när det blev lite sol och upphåll så åkte jag och min mamma och fiskade lite.

Min mamma har fiskat i många år och när jag var liten så blev jag, vad jag tyckte, medsläpad lite överallt dit man kunde fiska. Som en tjurig unge satt jag på en stubbe eller sten med näsan i en bok och längtade mest efter att få åka hem. Nu börjar jag tycka att det är roligt att fiska och har till och med roffat åt mig ett fiskespö och ett par drag (tack mamma!).

Tyvärr så nappade vare sig laxen, harren eller öringen idag men det var så skönt att bara stå vid älven och bara vara. En kanondag helt enkelt! Som ni ser så försökte jag fiska med en blomma på kroken och inte ens det lurade fisken att hugga.

Några foton tagna med kompaktaren kommer här.

För ett litet tag sedan landade jag i soffan efter en heldag borta. Jag har varit på dop för lilla Klara och sedan blev det grillning med hennes föräldrar och vänner. Dagen har varit toppenbra och dopet blev mycket mer känslosamt än vad jag någonsin kunde tro, med både tårar och skratt. Mer om dopet en annan dag för nu blir det till att segla ner i sängen.

Middagssällskapet igår. Tur att solen var bakom ett stort träd just när vi skulle äta...


Kallt rosévin, grillad lax, gratäng och sallad. De andra åt något helgrillat köttstycke.


Söta Tello med sin pappa. Trots linne och shorts märktes det att Tello var lite slö av värmen.


Close-up på nappflaskan. I bakgrunden ser ni Annie med sina solbrillor...


...samma brillor som jag senare lånade. Och jag såg inte klok ut i dom. Eller är det den muntra uppsynen som inte ser klok ut kanske?


Det var kul att träffa Christian lite!


Ser ni den instängda fisken i glaset?


Mina ögon letar ofta efter intressanta saker att fota och jag upptäckte hur speglingen blev i mina brillor när de låg på bordet.


Det blev en martini för mig med massor av is och citron i.


Nere på stan träffade vi härliga Lisa!


Daltons- tältet. Ganska otroligt att vi fick sittplats.


Halv tre åkte jag hem. Tur att man har kompisar som kör taxi, för jag var så trött så jag hade kunnat somnat stående.


Jag vaknade halv ett (!) idag och åkte till stranden med Z:a och Annie där det fläktade skönt.


Status just nu: återhämtning.

Midsommarhelgen var hur bra helst! Det blev övernattning i två dygn för några av oss, i stället för bara en natt. När jag kom hem på söndagen kändes det som att jag hade haft en liten mini-semester. Under helgen hade jag ingen koll på klockan, inga tider att passa och sov och åt när jag kände för det. Precis som en semester ska vara.

Mina kompisar är ett härligt sällskap som har en bra blandning av humor, dryghet och snällhet. När tonen är rå men hjärtlig- då trivs jag som bäst.

Här kommer lite foton, aningens sent men vad gör det egentligen?

Färsk ananas är så fantastiskt gott. Endast tio kronor fick jag betala för denna taggiga och fula frukt som är så god och saftig. Mums!

Min kompaktkamera var med i väskan mest hela tiden på Tallinn-kryssningen. Här kommer några bilder (fler bilder finns att beskåda mer "internt" för de som kan det...)

Min kamera och jag har varit åtskilda sedan i lördags. Efter svåra abstinensbesvär och väldigt mycket längtan så har vi nu återförenats ikväll.

Senast jag använde kameran var i lördags, då det var en riktig bra kväll med ett par glada vänner. För ovanlighetens skull blev det en tjejkväll med grillning och det var väldigt skönt med tjejsnack en hel kväll. Vi insåg att det inte var många av oss som hade tänt en grill tidigare, utan vi har med glädje låtit andra (läs: killar)  tända grillen och stå i grilloset om de har erbjudit sig. Resten av diskussionen om grillning och hur man går tillväga för att få bästa grillglöden tänker jag utelämna. En sak är säker- vi grillade med stil.

Här kommer några bilder från i lördags, då det var tropisk värme ute och vi satt på uteplatsen ända till klockan ett på natten.

Ikväll skippade jag en jobbfest och hälsade hellre på Olle och Emma och jag ångrar mig verkligen inte. Det är så skönt att få hänga med dem och jag blir jämt på så bra humör. Det blev inte sämre direkt över att solen sken, skogen luktade gott och att vattnet glittrade ikväll när vi tog en liten promenad. Lovely!

Idag har det varit en konstigt dag. Jag har känt mig stirrig, halvgrinig och småelak utan anledning. Telefonen har ringt flera gånger under kvällen och det har droppat in ett par sms, men jag har instinktivt stängt av ljudet och ignorerat allt. Jag har till och med försökt halvskrika till telefonen, jag vill INTE prata-fatta det!. Men telefonen har inte förstått konstigt nog.

Sol, öl, Brolle och tjejer- det sammanfattar helgen rätt bra. Det har surrats och skrattats mycket och det har rullat en hel del pengar. Jag och Annie skumpade ner med tåget till Stockholm i fredags och blev mottagna av en välkomstkommitté av Marika och Zandra som just nu bor i Stockholm. Efter en kort stund slöt Helena upp för mat och öl och sedan har vi hängt mest hela helgen.

Musikalen Buddy Holly var bra och speciellt Brolle var värd värenda krona. Han har en röst som ingen annan, den är nyanserad och när han sjunger låter det som att någon har lagt på effekter i en studio. Otroligt imponerande! När jag satt i salongen så kände jag en oemotståndlig lust att knuffa bort folket på raderna framför mig och sätta mig på första raden nära denna magiska röst. Under en ballad var det inte långt till tårarna.

Det har varit en tokbra helg. Den enda nackdelen är väl egentligen att jag har varit som en zombie idag.

Äntligen helg. Det måste jag fira med en kall öl i soffan. Sweet. (Tack Patrik förresten. Det är du som står för fredagsölen, den är kvarglömt gods sedan ett par veckor tillbaka.)

Ett blankt klockhalsband blev dagens fotomotiv, som fotades när det fortfarande kom in dagsljus genom fönstret. Jag svängde på klockan av och an i min ena hand och fotade med min andra hand. Tänk vad jag ska se galen ut när jag håller på och grejar och trixar för att försöka få till intressanta bilder. Nu ska jag slösa bort lite tid i telefonen och på soffan.

Kaffe på en vardagskväll med vänner är en trevlig sak. Fara och hälsa på. Det här verkar vara den nya flugan i min umgängeskrets och fenomenet kallar jag för vuxenträff. Och ja, det är en mjölkkanna som ni ser på en av bilderna.

Här provar man sig fram hejvilt med kameran i lägenheten, men det finns inte så mycket roliga saker att fota på inomhus. Hur kul är det att fota disken eller ett par sockar som ligger slängda på golvet bredvid sängen? Eller att röra kameran över kaklet i badrummet för att försöka få fartillusion i bilden och att hänga över vattenkranen i handfatet för att få fotografera något som rör sig? Det är nästan så att jag överväger att kliva upp riktigt tidigt i morgon bitti så att jag hinner fota lite runt husknuten innan det är dags att gå till jobbet. Men bara nästan.

Nu blir det snart sängen och till kvällslektyr blir det såklart instruktionsboken till min nya Canon Eos 450D och en fototidning.