Tänk att jag aldrig lär mig vilka tidpunkter som man borde sova på och inte sova på. Men runt sju-åtta snåret på kvällarna är soffan så förbaskat skön att slumra lite i. Problemet är bara att tuppluren har en tendens att bli alldeles för lååång...och då häckar jag uppe på nätterna i stället. Men nätterna är underbara på sitt sätt och jag älskar timmarna efter midnatt då det är tyst och lugnt. Av någon anledning kommer min inspiration och alla tankar på den sidan av dygnet.  Förresten, oavsett om jag somnar på kvällarna i soffan så är jag vaken på tok för länge. Gärna till klockan ett. När man borde sova är jag pigg!

Men till hösten efter semestern, då jäklar ska jag få ordning på det här med sömnen. Då ska jag bli lika duktig som min kollega som lägger sig i sängen och läser kvart i tio och släcker lampan en halvtimme senare. Man kan ju göra ett försök att anpassa sig efter ett samhälle som är byggt av och för morgonpigga människor som har bestämt att normen är att man ska börja jobba tidigt på mornarna. *svär lite* Vi nattugglor är lite diskriminerade faktiskt.