Konserten med Hello Saferide i går kväll var värd varenda krona! Jag blir så upprymd och lycklig av en bra konsert och i går var det dessutom nära till gråten för att Annika var så förbannat bra. Hon körde stenhårt på gitarren, sjöng med en varm röst och gav sig hän åt musiken totalt. Och hennes band och speciellt körtjejen var väldigt skickliga. När låten My Long Lost Penpal spelades fick jag ståpäls och hela kroppen reagerade med ett rus som ilade genom alla kroppsdelar.

Förbandet 2 White Horses var en positiv överraskning, de var två personer på scenen som lät som ett helt band. Helt klart värda att kolla in, sköna melodier och bra röster.

Men Annika var huvudakten och det märktes. När hon hyssjade publiken inför finstämda låtar så blev alla tysta (alla- förutom två idioter som stod och pratade högt och tydligt i baren med höga mansrösten, skäms på er!). När Annika sa till publiken att de gärna fick klappa med i låten-men bara om publiken klappade i takt- så hängde alla på. 

Lycka helt enkelt. Nästa konsert som jag ska på ligger en månad framåt i tiden, då är det dags för Anna Ternheim, och jag känner på mig att det också kommer att blir en bra stund.

---

Update: Det var tydligen flera som tyckte som jag. Lägger upp länkarna till recensionerna hon fick.

Recension i Sundsvalls Tidning
Recension i Dagbladet