Eftersom jag framöver ska övningsköra med min mamma så bestämde jag mig för att ta med henne på en lektion. För att lugna ner henne lite genom att visa vad jag kan och för att hon ska se hur lugn min körskollärare är (jag hoppas självklart på att hon ska härma honom).

Innan körlektionen så hade hon fått stränga förhållningsorder om att hon skulle vara knäpptyst, tyst som en liten mus. Och under den första kvarten så var hon helt fantastiskt tyst, så tyst så jag glömde bort att hon satt i bilen! Inte förrän min körskollärare gick igenom start i backe och lät bilen åka en bra bit bakåt så hördes ett litet skrik från baksätet...."ooouuuh!".  Men det var lite obehagligt så det var inte alls konstigt.

Sen var det min tur att prova att starta i backen på tre olika sätt. Några fan, fan, fan och HEEELVETE slinker ur mig rent instinktivt när det inte går som jag vill. Vid tredje, fjärde försöket på en start-varianterna så hörs från baksätet det jag har väntat på.

-Johanna, du måste ju lyssna på vad han säger. Gasa mer då! Lyssna vad han säger!

Så helt plötsligt hade jag två instruktörer med mig i bilen. Men jag ska inte gnälla, för efter det lilla insticket så var hon tyst igen. Det gick över förväntan, så tack för det mamma!

Och hörrni. Jag körde från körskolan direkt i dag utan några missöden. Och mina ångestkänslor verkar lägga sig, det är knappt så jag varit nervös under dagen. Yiiiha.