Klockan åtta  på morgonen är det allt annat än livat på jobbet. En kvart senare vimlar det av stressade folk som skyndar sig till sina kontorsplatser, springer runt med kaffekoppar och ser rödblommiga ut.  Vid kaffemaskinen bildas det kö. Alla säger hej, godmorgon och hallå till varandra på väg ner och upp från kapprummet i källarplanet. I rusningstrafik kan det bli många människor att heja på.

Klockan 16.45 händer det något igen på jobbet. Lampor släcks, datorer stängs av och det smattrar i trapphuset av klackar och skosulor.  På väg ner till kapprummet och upp från kapprummet hinner man säga hejdå och syns i morgon några gånger fler än vad man borde göra. "Hejdå, hejdå, hejdå, syns i morgon, hejdå....*andas*..hejdå, hejdå, hejdå." Efter klockan fem känns huset öde och tomt på folk, huset som rymmer runt 300 personer.

Vilka kontorsråttor vi är.